Perky Nipples – Safe for work

Idag är det ju måndag och enligt kutym faktiskt befogat att vara bitter och cynisk; ergo, befogat att söka glädje varhelst den må finnas. Som del i detta är dags igen att lyfta upp de skämt, tvetydigheter, ja rentav spetsfundigheter jag har skrivit i bloggen som jag anser fick mindre uppmärksamhet än vad de rätteligen förtjänade.

Alliteration är min bitch:

från kopulation till konvalescens till kondolens.

Från knull till tillfrisknande till sorgbearbetning, med andra ord; så bra att jag får rysningar.

Jag har till fullo bemästrat titelsättande:

Sparka det gammelskola

Kickin’ it old school; återigen har jag bevisat att precis allt kan relateras till hiphop.

[sic]

Sic som i sick, sic som i en notis som inläggs i citat för att förtydliga att felaktig grammatik eller dylikt är korrekt citerat.

Slutligen, jag har visat prov på lysande val av bilder:

Ett inlägg om välgörenhet, med en bild från Fat Joes ”Make it rain (on these hoes)”. Detta, mina damer och herrar, är bra satir.

Mot min lägenhets före detta hyresgäster skola visas ingen nåd – idag flyttade jag undan den tattiga garderoben de lämnade kvar när de flyttade och möttes av en förvånande syn.

Inatt spelades Superbowl XLIV i Amerika -- ett hejdundrande spektakel tydligen. Inte heller i år orkade jag sitta uppe men det ryktas, ja det verkar rent ut sagt som om New Orleans Saints vann. Eftersom jag inte bryr mig om amerikansk fotboll så mycket så nöjer jag mig att säga: ”Grattis! Det behövde ni.”

Eftersom det viktigaste med hela dramat är sidounderhållningen, det vill säga de ohyggligt dyra reklaminslagen som förgyller avbrotten kommer vi istället fokusera på dem.

Spoten nedan är vald enbart på grund av att den innehåller en violinspelande bäver. Mycket politisk underton där.

Ett i efterhand egentligen rätt självklart men likväl konstigt drag hos mig är att jag har en förkärlek för det annorlunda; vad filmer anbelangar är jag såpass desillusionerad att bara överraskande (läs: obegripliga) filmer resulterar i en någorlunda hård kulturerektion.

In träder Man tänker sitt, en strålande uppvisning i ett par Falkenbergares förmåga att göra det ordinära oförståeligt och det alldagliga överväldigande tragiskt. Med en handling som är i stort sett obefintlig och ändå väldigt välskriven visas fyra livsöden upp, alla med utanförskap som en gemensam nämnare. En fullkomligt lysande filmmusik av Erik Enocksson tillsammans med den yngsta, synbarligen handikappade,  protagonistens lillgamla rabblande av Thoreau-citat skapar tillsammans en absurd, overklig – och därmed trollbindade - film.

Se den.

I SvD:s hyllning till Paul Smith i söndagens kulturdel bär den adlade modeskaparen en t-shirt under skjortan. Jag hatar t-shirt under skjortan. Få saker är värre. Samtidigt glädjer det mig: jag får nu känna nu en viss bekräftelse på min livslånga aversion mot varumärket Paul Smith och dess kollektioner.

Se! Även här.

Jag  vet med säkerhet att det sista jag tänkte igår innan jag däckade i ett alkoholinducerat dis var ”Folk som alltid säger dem istället för dom borde inte få leva”.

En viktig del av studentens vardag är drömmar om framtiden, om de är realistiska har mindre betydelse. Sommarens internship, höstens Master-utbildning, vännernas nya jobb – spekulera ad infinitum.

Ett annat populärt ämne är boende. Bostäder är kul, och skapar i alla fall i mig ett nästan lika stort sug som kläder och ny teknik. Därför var SvD:s artikel om Brooklyns dyraste lägenhet ett perfekt sällskap till mina väl tilltagna kaffekoppar och äggmackor denna vackra lördagsmorgon.

Den 300 kvm stora takvåningen är så häftig att jag mår illa (kolla igenom NY Times bildserie) och någonstans i bakhuvudet hör jag Bret Easton Ellis viska obsceniteter. Den största skillnaden från Marcus nya lägenhet (inflyttningsfest när då?) måste ju anses vara vitvarorna och Manhattans skyline. Om inte Jay Z klipper till tar jag den.

Titta höger i bild, andra våningen: Quasimodo!

Niklas, på Jobb utan Klipp, vi stödjer dig i din jakt på jobb utan klipp. Sådana här upptåg måste uppmuntras och du finns numer i vår förnäma länklista i högerkant.

Vi stödjer dig inte bara, vi erbjuder dig jobb. Välkommen in i konglomeratet som är Perky Nipples. Vi har många spännande projekt på gång och vi är ständigt på jakt efter intressanta, resultatinriktade profiler med en unika egenskaper. Som en ordentlig frisyr och ett nystartat krig mot 50-talisterna. Du verkar även ha rätt kontakter. Vi säger inte nej till Måns Möller, Annika Lantz (och hennes brylling!) eller Marit Bergman.

Hör av dig!

Allt från Ikea är levererat; heldags hopskruvande framför mig. Minst.

I vanlig ordning enligt den generationsindelning jag högst godtycklig och egenhändigt skapat kan inte min generation göra något utan att ha musik på bakgrunden; från kopulation till konvalescens till kondolens.

Sålunda; låtar som man inte behöver lyssna noga på, men som lyfter bakgrundstämningen ett snäpp – all förklarliga skäl inte en purfärsk uppställning.

Njut.

Matchbox Twenty – Long Day

Curtis Mayfield – Move on up

Jimi Hendrix Experience – All Along the Watchtower

Estelle – American Boy

Gorillaz - Clint Eastwood

Various – Everybody Wants to Be a Cat

Journey - Don’t Stop Belevin’

The Teddybears – Get Mama a House

N.W.A. – Express Yourself

Yeah!! Thank God he’s finally dead. I’ve been waiting for this day for-fucking-ever. Party tonight!!

Bret Easton Ellis på sin Twitter efter att han nåtts av nyheten om författarens JD Salingers död. Ungefär lika roande som statyn som just nu byggs av Nordkorea utanför Dakar.