Perky Nipples – Safe for work

Efter en dag av massivt tråkiga föreläsningar blev jag väldigt glad när jag vid hemkomst upptäckte att ett av mina inlägg fått en kommentar, som dessutom är osedvanligt späckad med flerstaviga ord. Lite syftningsfel befläckar vad som annars vore ett perfekt, jovialiskt provocerande inlägg.

Det läner CEH stor heder att han har smugit in flertalet underbara, om än (eventuellt) oavsiktliga, komplimanger. Hans kommentar publiceras uppstyckad men i övrigt orörd.

Här skulle man få sig lite trevligt och stimulerande läsning

Spontan kommentar: Varför då sätta sig och läsa en blogg?

sin sarkastiska bildtext. Obetalbart. En typsikt anti-semitisk slogan som man bara kan anta utmärker den ondaste typen av Israelit som författaren kan uppdaga i sin perversa begreppsvärld.

Spontan kommentar: CEH tror så väl om mig och min tankeverksamhet att jag, förmodligen med snillrikt utnyttjande av kontext och finkänslig språksmide, lyckas göra ”obetalbart” till ett skällsord.

Resolution 181 glöms bekvämt nog bort för att kritisera staten Israels existens i sig

Spontan kommentar: Glöms bort? Jag visste inte att den fanns. Lite gammaldags (generationsfråga) googlande avslöjar att FNs Resolution 181 delade upp dåtida brittiska Palestina, i gränser som inte längre finns idag. Men samtidigt, tack för förtroendet, CEH!.

Perky Nipples delar alltså kollegan Donald Boströms åsikt

Spontan kommentar: Är det alltså såhär det känns att vara journalist?

Perverst, precis som publikationens namn antyder

Spontan kommentar: Här verkar CEH dra kopplingen att allt man publicerar något på är per definition en publikation, vilket givetvis är ungefär lika rätt som allt man kan simma i per definition är en simbassäng. Icke desto mindre är det rörande.

Jag kan säga att jag inte gråta när författarna flygs ner till specialtribunalen i Tel-Aviv.

Spontan kommentar: Ti-hi!

Såg en bra film ikväll här i Montréal. Sydafrikanske Neill Blomkamp har fått det genombrott få ens kan drömma om i och med District 9. Tänker inte avslöja något förutom att den något flummigt kan sägas vara en skruvad allegori på Sydafrikas mörka historia.

Blomkamp släppte 2005 kortfilmen Alive in Joburg som fick ett mycket varmt mottagande trots liten budget. Regissören Peter Jackson fick upp ögonen för honom och har producerat District 9. Tänker inte avslöja allt för mycket, utan gå in här för att få ett smakprov och gå sedan och se filmen.

För er som enbart går efter IMDB:s betygssättning: Den ligger på plats 43 på topp 250 just nu. Nog sagt.

SvD är duktiga på att publicera inlägg från bägge i sidor i upphovsrättsdebatten. Senast igår yttrade sig Gerard Versteegh och Shadi Bitar, verksamma på film2home respektive earbooks.se i en artikel som ni kan hitta här. De båda herrarna är kritiska till riksdagsledamotens Karl Sigfrids inlägg i Brännpunkt (som ni hittar här) och tycker att ”en moderat internetpolitik bör sträva efter ett fritt, tillväxtdrivande och entreprenöriellt internet”. De häver bland annat ur sig nedanstående citat i ett pinsamt försök till att övertyga oss om den nya lagstiftningen är bra för marknaden.

”Sedan sanktionsdirektivets införande i april har vi kunnat se en ljusning på marknaden. Den nya lagstiftningen har lett till att inte bara den illegala fildelningen minskat, utan också hur våra och andra tjänster fått en tillströmning av kunder.”

Och jag blir faktiskt mörkrädd. Men också glad, för med debattartiklar av den här kalibern tror jag ändå på en framtida marknad där ny teknik ses som en ynnest och inte som ett hot. Citatet ovan stämmer givetvis (delvis, tvivlar på att fildelningen verkligen minskat. Fildelarna har bara blivit noggrannare.), precis på samma sätt som att det öl som diktaturen Nordkorea tillverkar säljer fantastiskt. En sund marknad?

Snyggingen Karl Sigfrid

Enligt en väldigt dålig liknelse jag hörde en gång skapas en människa ur det kärleksfulla bandet av två föräldrar, som tar en bit lera från sina kroppar och sedan lägger in den i ugnen. Liknelsen är ungefär lika slående som en typisk kreationists argument, men det är inte poängen. Poängen är att alla består av olika delar, och min ena är brunare.

Min brunare halva är givetvis den med störst släkt, delvis på grund av traditionsbefäst fattigdom och katolsk misär, delvis eftersom man kör samma avgränsning som sossarna gjorde i förra valet. Dessa släktingar, som jag i de flesta fall har träffat färre gånger än mina bästa vänners föräldrar, älskar mig på ett sätt som jag inte kan förstå och inte heller besvara. Den enda anledningen de har att gilla mig är blodsband, men ändå bryr de sig helhjärtat om mig.

Så. De gillar mig för vårt blodsband, alltså mina gener. Är det bara jag som hajjar till inför det? I princip skiljer det sig inte från en av de saker vi hårdast indoktrineras mot i svenska skolan, nämligen rasism.

Alla mina illusioner om en grandios inledning av bloggandet med kontinuerlig uppdatering har helt fallet om intet denna helg, då jag redan i fredags introducerades för speldjävulen och senare samma kväll stod böjd och tog emot hans helhjärtade kärlek. Vi har alltid haft ett on/off förhållande, men har glidit ifrån varandra under senare år.

Jag och lilla snutten, kvällen vi träffades

Nu senast var det Oblivion som jag fastnade för, ett 2 år gammalt spel som har fått helt galet mycket modifikationer gjorda av folk på internet som inte har något bättre för sig. Dessutom är den mängd arbete folk har lagt ner på det här extremt mycket högre än vad de lägger ner på sitt kärleksliv, får man förmoda, med tanke på hur många olika modifikationer som har att göra med just sex eller nakenhet.

Duger i krig

Jag drar mig lite för att skriva det här, eftersom jag precis som alla andra barn i världshistorien har lovat mig själv att jag inte ska bli som min mor/far, men: ”Tänk vad mycket dom kunde ha fått gjort om dom bara la all den energin på något vettigt”

Som vanligt är det inte skådespelaren på bild som har skrivit brevet

Föreställ er ett sägenomspunnet land, mellan två vackra floder, en skänk från ovan till ett utvalt folk (efter att de dåtida invånarna dödats förstås!). Sedermera fördrevs de till jordens alla hörn av onda ockupanter, men efter en lång tid av mörker och förföljelser lyckades folket åter ta sitt land. Alla var glada (utom de som fördrevs från sina hem förstås!)

Vad jag menar med tiraden ovan är, är det inte absurt medeltida att som land berättiga hela sin existens på religiösa skrifter?

Tidningarna har tjatat rätt mycket om Donald Boström, som häromveckan gjorde misstaget att i ett öppet forum kritisera Israel utan att ha stenhårda bevis. Reaktionen kom, som väntat, från Israels sida med krav på dementerande från regeringen. Det roligaste var lätt utrikesministern Avigdor Liebermans uttalande:

Obetalbart.

Så varför gör Israel det här? De är ju inte idioter – givetvis vet de att Sveriges regering på intet vis kan göra något som överhuvudtaget påminner om censur. Antagligen är dom smarta nog att utnyttja den här skandalen för att folk inte ska se vad den andra handen håller på med.

Samtidigt står Gazaremsan utan pasta, vattenreningssystem och sjukhusmateriel – åtta månader efter krigets slut.

Körde bilen till jobbet häromdan med radion på som vanligt.  Som ett sista järtecken inför hösten har alla morgonprogram börjat igen. Värst är givetvis The Voice, vars radiopratare, jinglar och hela koncept är så absurt och juvenilt att man tror, hoppas, BÖNAR och ber att det ska vara ett skämt som precis gått en över huvudet.

Men förmodligen inte.  Med tanke på hur många idioter det finns i den här världen är det ett under att jag lyckats behålla nåt som helst mått av ödmjukhet.

Här följer en lista över radiostationer i Stockholm, med förslag på slogans eller maximer.

• Vinyl 107 – för folk som inte klarar av förändring
• SRP3 – Herregud vad jag vill vara speciell
• SR Metropol – Abou breh, jag är fett med speciell som du
• NRJ ”Hit Music Only” -Förpacketerad musiksmak för storstadsmänniskan utan åsikter
• Bandit – Kan själv! Vår musik är den enda som är bra
• The Voice – Kan själv! Vår musik är den enda som är bra
• Rockklassisker – [...]jag är inte småbarnsförälder, jag är inte småbarnsförälder[...]
• Lugna favoriter – Avskaffa min rösträtt, jag klarar inte av verkligheten.

Bittert.  Som en god kopp kaffe.