Perky Nipples – Safe for work

Ju äldre jag blir, desto fler krämpor får jag. Trenden verkar inte vända, men däremot uppskattar jag vissa av fenomenen – första gången. Här följer en lista på saker och ting min kropp har utsatt mig för:

• Sakta ner tiden – Bullettime, på riktigt. Hände i nån sekund, kändes som tre-fyra. Ganska ballt.
• Blodtrycksfall – Ganska ofta när jag ställer mig upp får jag en behaglig, ljummen känsla och hör blodet susa i öronen. Ungefär som att missbruka lustgas, fast gratis.
• Migrän – Börjar som en massa blixtar, följs av huvudvärk. Den värsta gången kom när jag satt på bussen och aktivt försökte föreställa mig hur det såg ut ifrån tanten framför mig sett. Stannade hemma från jobbet dagen efter.
• Kreativitet – Ibland kan jag inte somna på flera timmar på grund av alla idéer, men dagen efter leker jag arga leken med ett tomt Word-dokument.
• Stånd – Olika storlek från gång till gång – min penis är en vit val.
• Drömmar – Ibland så ersätter mina drömmar minnen av vad som faktiskt hänt.

Eftersom inlägget ovan kanske inte är kul per se följer en sedvanlig bild med tokig bildtext.

3 män i nätbyxor

Humor kan som tur är staplas; dubbelt så mycket bilder, dubbelt så kul.

”Tänk inte på det”, tröstade den gråhåriga mannen, ”så här snabba bilar kompenserar för vadsomhelst”

Efter en helg i Boston är jag återigen tillbaka i utbytesstudentkollektivet. Lite fattigare, lite fetare och med några fler button down-skjortor. Till Boston må ni segla, goda vänner, för det är en trevlig stad.

Tack!

Som ni kanske märkt gillar jag upphovsrättsfrågor. Att länka till SvD är min specialitet och idag är jag för trött (och för irriterad) för att låta bli. Tänkte först skriva om att Marcus kuggade sin första tenta idag, tentafirade på lan och skrev ett inlägg om hur mycket han hatar Sveriges krogar men ändrade mig eftersom det direkt skulle röja vilka fruktansvärda nördar vi är.

Musikbranschens rättighetsorganisation Ifpi har tydligen anmält en nämndeman i målet mot Pirate Bay för jäv. Och lyckats få hovrättens gillande (länk till SvD:s artikel). Detta på grund av nämndemannens anställning hos Spotify. Förutseende av mina favoritlobbyister som annars skulle fått sina fiskar varma längre fram. Och trist för oss andra som inte vill se annat än Ifpi och Monique Wadsteds misslyckande.

Samtidigt står det idag klart att det inte blir någon diskussion om nätneutralitet i Europaparlamentet. Som SvD skriver här handlar nätneutralitet om vem som ska ha rätt att bestämma vilka sidor en användare ska kunna surfa in på eller vilken internettrafik som ska prioriteras. En tjänst som Skype kan exempelvis vara i riskzonen då vissa internetleverantörer kan argumentera för att tjänsten kannibaliserar på deras telefoni, med en lag om nätneutralitet blir detta olagligt. Att prioritera trafik kan vara en vettig lösning i vissa lägen men frånsett detta är lagstiftningen om nätneutralitet livsviktig om vi vill ha en hållbar utveckling på nätet. Och jag pratar inte hållbar utveckling á la Liza Marklund utan utveckling som med tiden kan ge oss uthålliga affärsmodeller (läs krönikan, den är skrämmande).

Har du upphovsrätt och internets utveckling som intresse är det en spännande tid att leva i, även om det dessvärre ofta mest handlar om frustration över dåliga företag, skickliga lobbyister och handikappade lagstiftningar. Är du inte intresserad av de här frågorna får du komma tillbaka imorgon, då skriver säkert Marcus om smink igen.

Nu när min tenta är förbi och passé tänkte jag spela dator tills jag känner mig ung igen, banne mig, men det kom om intet. Tydligen, av någon outgrundlig anledning, har inte internetcaféer öppet efter 24 på vardagar. Det värsta här är att jag redan har fått utstå mängder av kritik för att jag tyckte det verkade roligare att spela dator än att gå ut.

Utgång i Sverige är misär (gäller bara krogen). Det är dyrt från ingång till utgång, det är trångt och varmt, går man ut för att andas blir man brännmärkt som rökare och dessutom är det fucking kallt på väg till och från stället. Jämför då med internetcaféer – temperaturreglerat, bekvämt och billigt.

Den poäng som jag försöker karva fram här är: eftersom svensk uteliv är så mycket sämre än det utrikiska, medan vissa svenska internetcaféer är störst i Europa – varför inte bara spela dator?

Här blir det inga barn gjorda

Disclaimer: Det är faktiskt soft att gå ut också.

Jag har länge gjort gällande att P3 är till för folk som Olof, som vill sticka ut lite från mängden utan att det märks, typ som en finne i hårbotten. Jag är inte helt säker på att jag hade fel, men oavsett är P3s Pang Prego ett fulländat mästerverk, fyllt med dåliga ordvitsar, dåliga sketcher och roliga dialekter.

Dessutom låter Nanna som att man borde vilja ligga med henne. En slags superkraft, så att säga.

Och du som Googlade på ”hairy pussy licking”

Jag åker till Boston i helgen för att fira min födelsedag. Min förhoppning är att Marcus ska klara hålla ställningarna, men han är bra på sova räv den mannen så ligg gärna på honom. Här har ni hans nya nummer: 0760—666. Han har säkert valt de sista tre siffrorna själv.

Tills nästa gång, måndag antagligen: Tidningen Fantastic Man har slagit upp portarna för en ypperlig portal. Kolla in och bli sugna på konsumtion. Oj, vad det ska handlas i Boston. J. Crew-skjortor och ett par vita Jack Purcells i läder ska vi nog kunna få med oss hem.

Dags för vår nya programpunkt, där jag slumpar fram en artikel på Wikipedia och sedan ordvitsar om den.

Bellmansluta är ett stränginstrument förknippat med Bellman. Det instrument Carl Michael Bellman trakterade var emellertid inte en luta utan en cister, som dock i någon mån liknar en luta.

En cister är inte en luta, sträng(ar)t sett.

”Vad ska du göra ikväll då, CM?” ”Nja, det lutar åt en hemmakväll”

”So, Bellman, what’s your idea of fun?” ”Well, mostly I just fondle my cister.”

Vad brukade tjejerna säga när Bellman tog fram sitt ”instrument”? Bellman, sluta!

”What you gon’ do with all that junk?
All that junk inside that trunk?”

Efter en fantastisk (alla spellistor som innehåller Okkervil River förtjänar det epitetet, snart kommer det ett hyllningsinlägg tillägnat dem) spellista och väl klädda förolämpningar från min glade kollega ska jag försöka motstå repressalier och istället skriva om det Frankrike nu lyckats med: nämligen att öppna upp för avstängning av illegala fildelare från internet. Ni kanske kommer ihåg ett tidigare inlägg där en liknande lag i Storbritannien fick ta emot kritik från intresseorganisationer.

Grattis Sarkozy, i Frankrike kan du göra lite som du vill och Hadopi-lagen är nu ett faktum. Att stänga av människor från ett internet som börjar närma sig public good-status är illa, att ge en industri rätten att driva mål om det är ännu värre.

Han gör sig i alla fall bra på bild.

Bloggaren Anais utrycker här saken på ett träffande sätt.

Hadopi-lagen, som den antogs i Nationalförsamlingen i eftermiddags, syftar endast till att öka köplusten med hjälp av repression och rädsla för straff.

Det är så situationen utvecklar sig och jag hoppas nu att de näringsidkare som stått bakom lagen tar ett djupt andetag och tänker igenom situation och stålsätter sig inför det faktum att ingen kommer att köpa deras produkter ändå.

Lily Allen ser det som sin uppgift att få upp folks ögon för fildelningsproblemet och har därför startat en blogg där hon låter ”förtryckta och drabbade artister” yttra sig i hennes namn. Att bloggen heter I don’t want to change the world är givetvis hysteriskt kul. De flesta inläggen använder retorik direkt ur stora nöjeslobbyboken av typen ”vore det inte för fildelningen så skulle jag inte behöva jobba på Tesco”. När jag söker på olika torrenttrackers efter några av banden som uttalar sig får jag inga träffar. Jag undrar vilka som skulle köpa deras musik om man på något vis lyckades stänga ner den illegala fildelningen över en natt?

Till sist: Jag laddade ned två album förra veckan: Miike Snow’s Miike Snow och Jack Penates Everything is New. Helt okej skivor som gjorde sig betydligt bättre live igår på en liten lokal på Prince Arthur Street i Montréal.

Dags för lite nytt blod i detta playlistgebit! Som ni alla har märkt var Olofs lista, förutom att den förmodligen var copy/pastead från någon musikblogg vars upphovsmans favoritintresse är att se androgyn ut, också fruktansvärt, själsdödande tråkig.

Så, revansch. En playlist som inte får dig att vilja skära i dig själv! Jag tänker mig att Du lyssnar på den på vägen hem från jobbet, kanske som ett avbrott i arbetslösheten eller när Du onanerar till bilder av ditt ex (det är ju lill-lördag trots allt!).

Då kör vi.

”Om jag tittar bort så är det inte gay”

Vi har bestämt oss för att köra över gränsen och besöka Boston och dess omnejd i helgen. Tycker det känns som en passande stad att fira sin födelsedag i. För att få tillstånd att göra det måste jag dock fylla i ett formulär på nätet med diverse frågor. Ni som någon gång rest in i USA känner igen frågorna:

A) Har du en smittsam sjukdom; fysisk eller psykisk sjukdom eller är du beroende av eller använder droger?

B) Har du någonsin blivit anhållen eller dömd för ett brott med inslag av moralisk skändlighet eller en överträdelse som varit kopplad till droger; eller blivit anhållen eller dömd för mer än två brott för vilka den sammanlagda domen var fem år eller mer i fängelse; eller har du handlat med droger eller söker du inträde för att ägna dig åt brottslig eller omoralisk aktivitet?

C) Har du någonsin varit inblandad i spionage, sabotage, terroristaktiviteter eller folkmord; eller var du mellan 1933 och 1945 på något sätt inblandad i förföljelseaktiviteter kopplade till Nazi Tyskland eller dess allierade?

D) Söker du arbete i USA; eller har du någonsin blivit avvisad och deporterad; eller tidigare utvisad från USA; eller anskaffat eller försökt anskaffa ett visum för inträde till USA genom bedrägeri eller oriktig framställning?

E) Har du någonsin kvarhållit, undanhållit eller förvägrat vårdnad av ett barn från en amerikansk medborgare som har beviljats vårdnad av barnet?

Givetvis kryssade jag roat i ja på varenda fråga. Ska bli spännande se om det blir några påföljder på det här.

Det här är faktiskt jätteroligt. Ett helt community av ”musikhipsters” som Marcus med avsmak i blicken skulle uttryckt det längtar plötsligt ihjäl sig efter teen vampire-filmen New Moon, film nummer två i Twilight-serien. Stereogum skriver här om det kommande soundtracket till den kommande storfilmen och det faktum att merparten av de senaste årens mest framgångsrika indie-band (för att ni ska förstå vilken kategori jag menar) medverkar. Death Cab For Cutie, Bon Iver, The Killers och Grizzly Bear som jag skrivit om tidigare för att nämna några. Hoppas att detta kan gottgöra det faktum att varannan film, bok och tv-serie handlar om vampyrer idag. Här finner ni Death Cab For Cuties bidrag ”Meet Me On the Equinox”. Ganska tråkig om ni frågar mig.

”Han är såååååå snygg”