Sagan om ett uppror
För några dagar sen såg jag en gothare packa ner sin matlåda, vilket roade mig oerhört – mest åt min egna förvåning. Men det här inlägget ska inte handla om hur dum jag är, utan andras dårskap.
Ju äldre jag har blivit, desto fler subkulturer har dykt upp. Inte för att jag har något emot det, en glassdisk fylld med olika sorters vanilj gör ingen glad. Men ändå; jag kan inte släppa tanken på att en hardcore wigga inte hade kunnat vara en hardcore metalsnubbe om hans storebrors musiksmak hade skiftat, eller om det inte hade råkat vara populärt precis när hans pubishår tog sina första trevande steg ut i perineum.
Om du ska försöka differentiera dig, anslut dig inte till en subkultur, du kommer ändå bara vara en i en mindre mängd.
”Soya-vla japanskt”
Finns säkert fler subkulturer nu, men främst: tror du inte att du bara är mer medveten om dem nu? Vad heter subkulturen du skapat i och med dina korta dreads?
Och ska det inte bort med ett ”inte” efter wigga?
Perineum, så var inte den här dagen helt bortkastad!
Du har rätt, det ska bort. Men det är lurigt, funkar i talspråk.
Tror nog det finns fler subkulturer nu. Inte fan hade nåt spritt sig från Japan innan Internet?
Marcus, jag vet att du tycker flickorna är fruktansvärt heta.
…hon i mitten kanske.
Yeaggan. I bloggen. Stort. Läser du eller?