Perky Nipples – Safe for work

Temat för dagens subventionerade samkväm med andra scholare var min professionella utveckling, som de trevligt nog är väldigt måna om bland maktens korridorer. Däri ingick den form av självrannsakan som jag är så väl bevandrad inom, fast på ett betydligt mer urvattnat och glättigt sätt. Under kvartsamtalet kom det fram att jag mer och mer har börjat döma patienter: exemplet var obesa patienter, som jag har svårt att inte tillskriva skulden för sin egen situation. Förvisso, granskar man det individuella fallet hittar man alltid anledningar till hur övervikten kom att bli ett faktum; det är nästan lättare att ursäkta än lasta någon.

Varför skriver jag om det här? Jo, jag tänkte ta upp exempel på en dömande attityd i sjukvården, både för att det är roligt och för att det låter mig spela rollen som indoktrinerat offer.

Om en patient kommer in med morfinöverdos, ges ett antidot. Eftersom man vet att patienten kommer avvika från sjukhuset direkt när han kvicknar till, får han en dos i muskelväv och en dos intravenöst.

Inte ett jättestarkt case, såhär i efterhand, men, tja, det är ju måndag.

”There’s some things a shower won’t wash away, kids”

Samtidigt som jag läser om Schweiz beslut att förbjuda minareter sitter tjejen i slöja framför mig och lyssnar på något som närmast kan beskrivas som böne-techno. Ytterligheterna!

Första advent kom och gick här i Montréal utan att göra speciellt mycket väsen av sig. Pepparkakor, lussebullar och ljusstakar är lätta att glömma när man sitter i ett sterilt klassrum och skriver om Polens ekonomiska omgivning. Julstämning, är det för tidigt att ens nämna den?

Eftersom min vän och kollega verkar ha startat någon personlig vendetta mot det som brukar benämnas bloggeliten vill jag egentligen bara lämna ett kort meddelande. Vad är det som egentligen som har hänt med den svenska, och det här gör ont att skriva, bloggvärlden?

Man brukar ju säga att nätet är en perfekt grogrund för monopol, då så mycket av en nätbaserad tjänst bygger på antalet individer som använder den. Men att denna regel även skulle gälla på Bloggtoppen? Det är tragiskt – blog, en förkortning för web log, synonymt med 17-åriga tjejers drömmar om uppmärksamhet och en stor garderob med skor? För det finns ju så mycket potential, så mycket otroligt material och så många möjligheter att hitta en blogg som handlar om exakt det du är intresserad av. Slut på meddelandet.

Uppdatering 1: Yeaysayers Ambling Alp går på repeat och den säger fortfarande att Odd Blood kommer bli något utöver det vanliga.

John Mayer, lite av en husgud för alla som gillar konventionellt, men likväl alldeles utomordentlig musik, har överträffat sig själv. Det nya albumet är en skiftning till grått från tidigare granit, och går helt och hållet an. Alla låtar är bra och på intet vis minnesvärda.

Det finns inget mer att säga. Om du har köpt albumet, släng det. Om du har laddat hem albumet, släng det.

Hans ansiktsuttryck kittlar mer än hela albumet

Som jag lite har påpekat innan, har kvinnor en tendens att klä sig extremt homogent. I Sthlm, denna november, finns två sorters tjejer:

eller

Den första är tråkig, den andra är bara ful. Päls är för ryssar, prostituerade eller ryska prostituerade.

Jag förkastar detta samhälle.

Jag gör som Marcus Dunberg och länkar till Fredrik Strages krönika behandlandes influensa och andra epidemier. Mest egentligen för att Strage påpekar det jag länge trott mig vara ensam om att tycka: Sandi Thoms ”I Wish I Was a Punkrocker” är decenniets sämsta låt.

Som den samvetsgranna mannen jag som bekant är har jag efter att tagit en tugga av Gossip Girl, idisslat och sedan spottat ut det gått vidare genom att läsa varandra en av de  facilt benämda storbloggarna. Det var onekligen en strapats fylld av särskrivningar, idioti och obefogad narcissism; eller som Douglas Adams uttryckte det:

A bunch of mindless jerks who’ll be the first against the wall when the revolution comes

Däremot, föll fördomen till föga i ett av fallen; en av dem verkar inte helt dum i huvudet. Det är upprörande och uppfriskande. Paulina Danielsson, 16 år, under sitt nom de plume Paow ger mig hoppet åter; kanske är det inte en helt värdelös generation. Hon visserligen extremt sexton, men vem var inte det.

Som de ansvarsfulla människor alla PN-läsare är – gå in och stöd henne! Skriv en uppmuntrande, glatt patroniserande kommentar och ge er själv en klapp på ryggen.

Sant ‘64, sant ‘09

Liksom de flesta 80-talister växte jag upp med en Kalle Anka&Co varje torsdag och en hårt indrillad respekt för Joakim von Anka; och förstås, som gamle kommunisthatande Walt avsåg, i förlängningen respekt för kapitalism och marknadsekonomi. Vad jag var mest imponerad av var alla hans äventyr, och de okända folkslag han upptäckte. Givetvis drömde jag om egna eskapader, men puberteten förde med sig insikten att Jorden till stora delar redan är upptäckt och att jag ändå inte gillar camping.

Räddningen är att egenhändigt och begreppsmässigt fusera antropologi med misantropi; studera det egna samhället med oblid blick. Detta görs givetvis lättast genom att tolka kulturen, närmare bestämt bloggarna.

Något jag ramlade över nyligen är bloggen Gossip Girl – Om storbloggarna, där en pseudonym bittert, med antydd skadeglädje, systematiskt går igenom Sveriges största bloggar och rannsakar deras påståenden och relationer med varandra. Några underbara utdrag:

Min åsikt är att om Kissie tycker att Dessie är pinsam så borde hon inse att hon är lika pinsam som Dessie.

Kissie verkar inte uppskattad i Stureplan och dom verkar inte särskilt ”glada” var Kissie där

Alla teser underbyggs antingen med tips eller grävande journalistik. Med ett nit som hade löst Palmefallet analyseras inlägg och korsrefereras tills smutskastningen är underbyggd nog att påbörja.

Välkomna Sverige, till er samtid.

”Listen, we can’t both be bottom, go stand behind me”

En fråga till våra kära läsare: är det okej att börja knäppa upp byxorna i samma stund man kommer in på herrtoan, på väg till pissoaren?

Vi på Perky Nipples gillar Spotify. Christopher Kullenberg hatar Spotify. Bortsett från det delar jag mycket av hans oro kring hur de stora nätaktörerna som Kullenberg benämner dinosaurier styr konsumenternas beteende på nätet. Ja, nästan dikterar vad gemene man ser som internet (Facebook, Youtube, Google och till viss mån nu även Twitter).

Medan mitt gillande av Spotify främst bygger på ett starkt musikintresse och en respekt för en välutvecklad och nyskapande tjänst, bygger Kullenbergs hat främst på den ideologiska drömmen om ett fritt internet.

När Telia häromdagen annonserade att Spotify skulle gå en creamlover (gräddfil) i deras mobila nät gick Kullenberg i taket. En sådan gräddfil är motsatsen till den nätneutralitet som bland annat Piratpartiet förespråkar, i och med att Telia styr hur deras nät ska användas och vilka som ska gynnas. Kullenberg rasar även mot det faktum att starka aktörer på nätet ofta blir monopolister, något som dessvärre verkar ligga i internets natur. Att Telia gick ut och dementerade tidigare uppgifter visar på vilken makt den här delen av opinionen ändå äger. Det är tydligt att vi har en lång väg att gå innan vi får en stabil och sund marknad på nätet. Vi noterar också att det är tämligen uppfriskande med lite välskrivet hat mot Spotify, och inte bara hyllningskörer.

Överlag är det mesta på Kullenbergs blogg Intensifier välskrivet och upproriskt, därför kommer vi från och med nu även länka till den.