Att känna igen sig
Som svensk i utlandet påminns man ofta om sådant man saknar hemifrån. Även om det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är så har jag i alla fall accepterat att jag inte kommer ifrån att jämföra borta med hemma och det där klassiska ordspråket. Jag vill heller inte påstå att jag står på utsidan och tittar in i det svenska samhället med förmågan att analysera det svenska – det får Herman göra. Han kanske inte tillför jättemycket nytt till diskussionen men han blandar tre klassiska stereotyper på ett fräscht sätt.
- ”Jag älskar Sverige, jag är etnocentrisk – men det är bara för att det är sant”
- ”Jag älskar Sverige ‘n all men fan vad han är uppfriskande osvensk”
- ”Jag brukar inte sakna tråkiga Sverige men i det här skitlandet är det svårt att göra annat”
Ja, aldrig är kärleken så stark som den är på avstånd.
Förutom kanske under inverkan av centralstimulerande!