Ett vet jag som aldrig dör: dom över död man.
Vill man bli en framgångsrik knarklangare, finns det ett vitalt tabu att inte bryta; använd inte din egen produkt. I linje med ovan så följer jag förstås inga bloggar, utan hela länklistan till höger är Olofs verk. Som ett försök att komma honom närmare, ska jag läsa mig igenom hela listan och försöka resonera om varför Olof gillar den. Det handlar alltså om en serie personangrepp.
Vi börjar uppifrån, eftersom det bästa sättet att trotsa konventionen trots allt är att trotsa den konventionella uppfattningen att det bästa sättet att trotsa konventionen är att göra tvärtemot konventionen. Dagens äventyr; COPYRIOT. Låt oss börja med att döma hunden efter håren, och konstatera att det förmodligen inte var den eggande delen av titeln som lockade Olof, som ju inte stämplat in på varvet en dag i sitt överlag blåa liv. Låt oss alltså inledningsvis anta att Olof gillar kopior, vilket perfekt går ihop med mina tidigare smädelser beträffande Olofs avant-garde intressen.
Men: efter klickande och efterföljande läsande kunde jag inte känna mer än en fruktansvärd tomhet; en ytterst välskriven blogg, om ytterst ointressanta saker. Supersnabbt övergående intressant, likt en upplyst stuga när man har fönsterplats på ett nattåg. Utav respekt för min kollega får länken vara kvar, men inofficiellt och i fantasin är den borttagen.
Man kan föreställa sig att bilden ovan hade utgjort själva själen i COPYRIOT om jag vore upphovsman
Hahah underbart inlägg Marcus. Ser fram emot dina analyser av nästkommande bloggar!
Du är duktig på att dölja tunt innehåll med fina ord! Hatten av för det. Var det inte meningen att du skulle analysera COPYRIOT?
Det var tanken, men sen kom tomheten. Olof, kan inte du vara lite mer som Micke?
Och tack Micke!
Varsågod Marcus! Fast jag kan hålla med Olof om att lite mer tyngd i din analys skuller styrka dina inlägg!
Mm, insåg det också, men jag klarade verkligen inte av den bloggen. Så oerhört olidlig läsning har inte vart med om sen jag försökte läsa Gomorra.
Fleischer är ju en av de vettigaste i Sverige i varje debatt om upphovsrätt! Det han har att säga är ofta stört vettigt. Finns såklart en jävligt pretantiös sida också men det kanske man inte ska klanka ner på från den här bloggen?
Intressant tanke Patrik, men jag avfärdar den på basis av att jag inte hanterar kritik så väl. Inte är väl vi pretentiösa? Vore vi pretentiösa, hade jag väl anmärkt på dina stavfel?