Perky Nipples – Safe for work

På grund av omständigheter bortom min kontroll har jag nyligen tvingats genomlida denna vår tids sierska: trailers. Metikulöst orkestrerade för att kittla så många primitiva delar av hjärnan som möjligt samtidigt är det propaganda i paritet med Goebbels, om än med en mjukare världsherreväldestrategi.

Trailers äcklar mig. Allt i dem är specifikt designat för att väcka vissa reaktioner, och den genklang jag ofrånkomligen känner när jag ser dem viskar om en inneboende idioti jag inte vill kännas vid. Propagandaaspekten åsido, så förstör trailers ofta filmer. Mer regel än undantag numera är att i trailern introducera karaktärer, huvudsaklig handling, de bästa skämten, sexscener, alla twists och eventuellt eftertexterna. Den enda anledningen som sedan finns att gå se filmen är att se övergångarna mellan de klipp du sett; slutet vet du redan.

Det är som att halvvägs in i daten bli flashad med ett, säkerligen fint, könsorgan. Det är osmakligt, eventuellt eggande men helt klart mindre spännande än inte ha sett smakprovet.