En man av folket
Helgen som gick, gjorde så med en del väsen av sig, varav en del var helt oväsentlig. Denna tid på året är början på en förkastlig version, när man ständig tvingas dölja sin rättmätiga, men avvikande, vämjelse för sina gelikar – jag talar, förstås, om Melodifestivalen.
Jag kan till att börja med försäkra alla om att jag både har sett den vid flera tillfällen, och att jag aldrig har förstått den. Schlager överlag är för musik vad Mona Sahlin är för (s) – en skamfläck vars anhängare borde skämmas; man kan med fog förmoda att dessa tittare som utgör denna folkfest är samma personer som väljer Simple English på Wikipedia och som vet att uppskatta en redig Spring-i-dörr-fars.
Gallaspya åsido, detta intresse är helt objektivt det mest white trashiga inom rikets gränser. Jag skulle hellre se min bästa vän i sängen med min fru, än i soffan framför Melodifestivalen.
Fast var inte Dolph lite trevlig ändå?
Friendship: anulled!