Perky Nipples – Safe for work

Det har nyligen kommit till min kännedom, eller, nja, jag har nyligen stört mig på en välbekant sanning; folk är godtyckligt känsliga för saker, utan minsta källkritik.

Exemplet offentlig rapning belyser frågeställningen: en fysiologisk, naturlig reaktion på födointag, som vi dessutom satt i system att göra alltmer frekvent, då endast en bråkdel av världens vatten idag är icke kolsyrat – men ändå förväntas man göra det tyst, så att det inte märks. Är detta en rimlig tankegång? Intelligenta människor torde veta bättre än att acceptera normer från föregående generationer utan eftertanke, vilket ju faktiskt har lett till exempelvis kvinnlig rösträtt, att svarta får sitta längst fram i bussen samt att män får ha både långt hår och tighta byxor utan att stenas och våldtas för allmänt bögeri.

Det första bemötandet till tankegången ovan blir förmodligen det klassiska ”fullt ös, medvetslös” argumentet, alltså typ: ”Ja, men om man får rapa så får man faktiskt bajsa på bordet också!”. Det konstiga med det resonemanget är antagandet att ett regelbortfall, om än oskrivet, ofrånkomligen resulterar i någon slags dystopisk anarki där människan regredierar till sitt mest primitiva jag.

Sammanfattningsvis, kan vi inte bara enas om att vi rapar för att vi behöver, så behöver ingen skämmas?