Perky Nipples – Safe for work

Det är tur att så mycket dåliga reklamer görs; det finns en gräns för hur mycket man kan roa sig med en iPhone på pendeltåget

Jag föreställer mig att vi alla togs på sängen i den värsta bemärkelsen imorse; snö, åter snö. Nu när igenkänningsfaktorn är etablerad kommer jag med palliativ behandling fram tills det om inte stundande så åtminstone ofrånkomliga töandet, nämligen musik.

Det här är en dag för att må sådär som man bara kan må när det verkligen är befogat med öppen brasa, filt och varm dryck; en icke-påträngande musik som lämnar dig ifred, men ändå omsluter dig – lite gosigosmusik, helt enkelt.

The Doors – Riders On The Storm
R.E.M. – Nightswimming
Lisa Ekdahl – Give Me That Slow Knowing Smile
Daniel Lemma – Haze
Amos Lee – Keep It Loose, Keep It Tight
John Legend – Ordinary People
Lars Winnerbäck – Du hade tid – Live
Jack Johnson – Do You Remember
Marvin Gaye – I Heard It Through The Grapevine

Glöm era sorger!

Åter till att aggregera samtiden; via de vägar som i sedvanlig ordning är helt omöjliga att redogöra för blev jag informerad om sidan, tjänsten, livsstilen GameCrush.

Under monikern ”PlayDates” erbjuder GameCrush spelare, förmodligen av manligt kön, möjligheten att växla in sina surt förvärvade slantar mot möjligheten att spela mot en söt partner – komplett med cam, ranking och möjlighet att söka efter ”flirty” eller ”dirty”. Enligt skaparna är detta gaming-motsvarigheten till att bjuda en tjej på en drink, vilket kanske placerar prostitution ungefär på nivå med att gå på en date.

När den öppna betan drogs igång för en tid sen crashade deras server omedelbart på grund av det överväldigande trycket, priset till trots:

GameCrush PlayDates start at $6.60 USD for ten minutes. To become a real player, visit www.gamecrush.com

När jag vaknade imorse svär jag – på min heder – att jag nynnade på The 59th Street Bridge Song; detta trots att jag vaknade upp i vad som objektivt sett är misär av diskgenes sprunget ur gårdagskvällens middagsbjudning.

Solljuset hjälpte givetvis till, tillika det faktum att det var varmt nog för mig äta utomhus i bar övis; väntan på våren är om intet, glädjen eder! Det är vid dessa tillfällen som jag uppskattar hur mycket mitt bräckliga sinne påverkas av omständigheter bortom min kontroll, eller som Jay-Z verkligen inte var först med att säga:

But even a broken clock is right at least two times a day

I’m just a happy camper! Rockin’ and a-rollin’!

Vaknar upp till en inte helt obetydlig dag efter en ypperligt trevlig middag hos min kollega. Påskafton, men kanske desto viktigare: iPad släpps idag. Är det nu vi ska få se en fullständigt förkrossade, men ändock stegvis, förändring i sättet vi använder våra datorer?

Apple har varit flitiga den senaste tiden och det nya hjärtebarnet har tagit upp yta i allt från Letterman (han slickade på den i brist på annat) till sämre amerikanska sitcoms. Redan nu finns det flera tusen applikationer tillgängliga, och det ofta med ett betydligt högre pris än motsvarigheten till iPhone. Vi kan tvista hur mycket som helst om applikationerna fyller något ytterligare syfte på den platta skapelsen – utvecklarstödet är i alla fall betydligt.

Samtidigt släpps allt mer information om de olika abonnemangsbaserade betaltjänster som kommer vara tillgängliga. Netflix är en, Wall Street Journal en annan. De här betaltjänsterna kommer antagligen ge oss ett och annat gott skratt: runt 17 dollar per månad kostar det att ha tillgång till hela Wall Street Journal på din iPad. Lite lustigt är det därför att det bara kostar 12 dollar att få tidningen i pappersform och full tillgänglig på nätet.

Sammanfattningsvis är iPad givetvis en trevlig produkt. Jag som är en konsumtions**** av enorma mått tilltalas av presentationen och det faktum att plattan i grund och botten kan sägas vara konsumtion med fyra rundade hörn. Skapandet verkar det dock vara lite sämre med – för Photoshop eller till och med PowerPoint kan det bli nödvändigt med min gamla laptop.

I en allmänt urusel artikel ur gårdagens Aftonbladet genomför Malin Wollin konststycket att raljera med korta, uppbrutna meningar; eventuellt inte bara ett tecken på inkompetens utan på upprörda känslor. Det handlar om det vid det här laget fyra år gamla spelet RapeLay, enligt Malin härrört från ett citat hittepåland slut citat, enligt andra källor från Japan.

Som man kan ana ur titeln går spelet självklart ut på att våldta, tafsa och antasta en utvald familj bestående av tre kvinnor för att sedermera bryta ner dem till sexslavar. Spelet, som kanske är mer att betrakta som någon form av interaktiv porr än ett spel, påstås nu ”spridas” på Internet, en älskvärt naiv bild av hur fildelning går till.

Alfred Holmgrens replik idag drar upp alla uppenbara motargument, där bland annat GTA nämns; ett argument som är svårt att vidimera. Personligen tror jag inte att spela grova våldspel leder till grovt våldsutövande, men med tanke på att trenden ökande brottslighet och ökande TV-spelsvåld säkert sammanfaller kan en korrelation inte helt uteslutas; men givetvis ej heller bevisas.

Det enda felet Alfred gör i artikeln ovan är en hänvisning till jämförande FN-statistik som visar att mindre våldtäkter begås i Japan än i Sverige – vilket skulle innebära att denna spelgenre om något har en dämpande effekt på våldtäktsfrekvensen – utan att tänka efter att den attityd gentemot våldtäkt som RapeLay eventuellt är en produkt av kanske resulterar i höga mörkertal.

Slutligen, en rätt rolig detalj; amerikanska nyhetssajter som tagit upp RapeLay har en tendens att fokusera på det faktum att aborter förekommer i spelet – antropologi i praktiken.

Jag känner mig som om jag snubblat över en bok om vildarna i ett avlägset, oupptäckt land, en form av antropologiskt snuff – det gäller döda eller döende åsikter.

Med hjälp av den deus ex machina som är popupannonser och det faktum att jag inte är ynkrygg nog att rädas dem, hamnade jag på den fantastiska Pravda.ru, som erbjuder en glimt in i rysk media, knackligt och älskvärt översatt. Med lätt darrande pekfinger dubbelklickar jag på den vackert namngivna artikeln: ”Women pretend to be stupid to make men feel masculine and strong”

Guld. I en två sidor lång artikel raljeras det kring kvinnors beteende med en omnisient ton, och vi bjuds på insiktsfulla visdomsord som:

If a woman does not remember the exact date of some historical event she may say that it was too long ago and nobody will dare to argue the statement.

May be it is not quite correct to deprive men of the opportunity to feel strong and masculine? May be if women allow men to be masculine and strong they will in return be tenderer towards them?

Den bästa, underbaraste spiken i kråksången är att artikeln ursprungligen kommer från medportal.ru, en nästan säkert evidensbaserad medicinsk källa.

Jag vill låta klippet nedan tala för sig självt. Briljant.

Kvinnan bredvid mig på gamla fina Roslagsbanan är ungefär 50 år gammal och hon har en dyr väska i knät. Nu vaggar hon sin iPhone våldsamt från sida till sida.

Jag tror hon spelar DoodleJump.

Visst ser jag fram emot Lundakarnevalen i slutet av maj i år. Jag hann dock inte glädjas länge åt att jag tillskansat mig en bussbiljett till hysteriska Skåne – en affisch strategiskt utplacerad på Drottningsgatan gjorde mig nämligen medveten om att de här killarna spelar på Cirkus samma helg som jag befinner mig i Danmark. Det är inte lätt att leva.