Perky Nipples – Safe for work

Kan man annat än att älska ett språk där man utan att bryta mot någon av grammatikens alla regler kan ha samma ord fyra gången i en följd?

Observera:

Är det det det det gillar?

Sen jag officiellt proklamerade påsklov har jag mestadels ägnat mig av vad jag tror man i amerikansk popkultur menar med ”me”-time; legat i någon stoppad, horisontell möbel, sett två säsonger av Californication och ätit det som lockade mest för stunden. Denna form av stimulus-responsbeteende är givetvis som balsam för själen, och eller men möjliggör även det beklagliga ponerandet.

I mitt fall, övegående men säkerligen under ytan bestående, tänker jag mycket på kärlek – antagligen just eftersom Californication är en saga om svår kärlek. Som brukligt och givet är är det förstås omöjligt att egentligen vara säker, men jag har alltid avspisat sann kärlek som en utopi, samtidigt som jag innerst inne hoppas och tror att det inte är det.

På en del sätt kan kärlek sägas vara meningen med livet – eller snarare förhoppningen om att det finns en mening med livet, att det finns en poäng med att söka framgång annat än för att få täcka sitt kön i det täckta könet.

Poäng? Det är för sent för en poäng, men jag lämnar er med ett icke-verbatim citat från Hank Moody om sin respektive, som vackert och koncist åskådligör den ovan diskuterade kärleken:

”In the end, it’s all for them”.

Det finns inget så ädelt, eller så vackert, att det inte kan korrumperas; det innebär även att vanlig skit som Twilight inte kommer skonas.

Skåda: bisarrt, burleskt, nästan säkert lukrativt.

Möjliga titlar för när produkten lanseras på svenska marknaden

• Bett-re brudar
• Tjejer på hugget
• Kaniner med caniner
• Ge mig nåt långt, hårt och blodfyllt

En bild ljuger aldrig säger man väl men gårdagens föreläsning om upplysningens propaganda var faktiskt otroligt intressant.

Jag må vara nyvaken, bakfull och på väg någonstans där jag inte kan blogga även denna helg, men jag måste likväl rekommendera något som är sådär herrejistanes jätteskoj; ChatRoulette.com

Via din webcam blir du helt random ihopkopplad med en främling någon stans, där en normal sekvens är kanske man, män, man, kvinna, ollon, man; det hela är förstås mycket roande. Var först med denna fluga i ditt gäng och imponera på omgivningen med din flärd och världsvanhet!

Det finns en del amerikanska tidningar jag önskar att jag hade hem i fysiskt form. The Economist är en, Wired en annan. Kanske kan en tablet i framtiden stilla mitt begär, vad vet jag.

Läs den här artikeln om Gerald Blanchard, en man som ensam skulle kunnat bära upp hela Oceans Eleven. En ganska fantastisk historia minsann.

En stark anledning till att jag gillar HBOs nya How To Make It In America är en extremt kort sekvens i seriens intro där en kyckling styckas upp i ett gatukök. Det påminner mig om några av mina bästa minnen från höstens studier i Montréal och jag blir lika jävla hungrig varje gång. Aloe Blaccs I Need A Dollar, som spelas i bakgrunden gör sitt jobb ytterligt och förväntningarna är på topp.

How To Make It In America påminner en del om Entourage, även om handlingen är satt till New York och karaktärerna till en början är fattiga slackers. Serien växer dock med varje avsnitt, precis på samma sätt som Entourage gjorde och visst blir man på gott humör. Att Mark Wahlberg är producent även här kanske bidrar. Och så Kid Cudi i en biroll.

How To Make It In America är en orgie i NYC-frosseri och är du nykär i den staden är det svårt att inte falla dit. Har du några minuter över tycker jag definitivt att du ska ge den här lättsamma serien en chans, även om du som jag mest vill att det ska bli onsdag och dags för nästa Lost alternativt att Mad Men ska börja igen.

Dagens LunchEko tog mig med viss förvåning, där jag låg i min krankengefeltsäng och njut för fulla muggar av mitt sänkta allmäntillstånd; enligt en SIFOundersökning tycker endast 1% av Sveriges väljare att integritet är en viktig valfråga. Jag, som gång på gång överaskas bakfull av första maj demonstrationerna, tillhör uppenbarligen inte enklaven som misstänker att FRA faktiskt spionerar på sina medborgare – däremot är paranoia gentemot staten alltid sunt, eller för att vidimera mina tankar med ett dött språk:

Quis custodiet ipsos custodes?

Jag har länge hållit mig ifrån att i dessa lägen lyfta fram 1984, eftersom jag antog det vara ett olidligt tradigt och uttjatat, men belysande, exempel; till min förvåning har flera i min bekantskapskrets aldrig tvingats läsa den under etablissemangets trygga inskolning, vilket slutgiltig bevisar folkhemmets frånfälle. Boken i sig är uppriktigt sagt rätt tråkig, men när du väl har läst den kommer du se de situationer som fick George Orwell att skriva boken överallt; med därtill hörande försiktighet.

”…the three slogans of the Party stood out in bold capitals:
WAR IS PEACE

FREEDOM IS SLAVERY

IGNORANCE IS STRENGTH”

Denna kväll, alldeles nyligen eller faktiskt ganska precis nyss, till följd av omständigheter långt bortom min kontroll, föll jag till föga för något som föreföll mig helt förträffligt strax dessförrinnan; alltså min egenhändigt lagade och inmundigade måltid, som tycks vara boven i det drama vars protagonister är jag och min toalett – jag är med andra ord något magsjuk. Det roliga i kråksången, vilket för övrigt är ett festligt uttryck, är att jag därmed för första gången sedan urminnes tider är hemma före tio, en förståeligt nog mycket omvälvande upplevelse.

Med anledning av de talrika orden ovan skall jag inte särskilt osökt tala om människor som upplever att vissa situationer kräver utfyllnad – att det finns något som heter pinsam tystnad. Jag själv, som givetvis har ett munläder som ett smort banaskal där anekdoter, entendres och parabler tillåts halka fritt och bekymmerlöst likt ett rådjur på is i en antikommunistisk animation, upplever sällan att jag har brist på samtalsämnen. Det är med en ej förkastlig njutning jag knyter nya bekantskaper och därmed tillåts återanvända vissa av mina älsklingsämnen och favoritfabler; som jag med andra ord och i klarspråk antyder, kan vi med fog förmoda att en utebliven konversation mig och motpart emellan inte beror på brist på ämnen – bara brist på vilja.

Extrapolerandes från mig själv, till er alla, kan man förmoda att så är fallet i alla fall; om du upplever pinsamma tystnader som en överhängande risk, byt umgänge.

You and me baby ain’t nothin’ but mammals

Jag satt precis bakom en 70+ kärring på bussen som med passionerat ordalag målade upp en hand i Texas Hold ‘Em för sin ointresserade partner; exakti det ögonblicket då hon sa ”och sen på rivern” dog allt som en gång var häftigt med poker.