Perky Nipples – Safe for work

Jag föreställer mig att vi alla togs på sängen i den värsta bemärkelsen imorse; snö, åter snö. Nu när igenkänningsfaktorn är etablerad kommer jag med palliativ behandling fram tills det om inte stundande så åtminstone ofrånkomliga töandet, nämligen musik.

Det här är en dag för att må sådär som man bara kan må när det verkligen är befogat med öppen brasa, filt och varm dryck; en icke-påträngande musik som lämnar dig ifred, men ändå omsluter dig – lite gosigosmusik, helt enkelt.

The Doors – Riders On The Storm
R.E.M. – Nightswimming
Lisa Ekdahl – Give Me That Slow Knowing Smile
Daniel Lemma – Haze
Amos Lee – Keep It Loose, Keep It Tight
John Legend – Ordinary People
Lars Winnerbäck – Du hade tid – Live
Jack Johnson – Do You Remember
Marvin Gaye – I Heard It Through The Grapevine

Glöm era sorger!

Det var ett tag sedan det här. Marcus är i Berlin och kan därför inte häva ur sig något syrligt om det fantastiska urvalet. Det är dessutom fredag och uppsatsen är inlämnad – några dagars helg alltså. Nedan; ett antal otippade låtar om jag får säga det själv (åtminstone den första). Och jag vet att The National var med på min förra lista, blev bara så peppad av att deras Terrible Love nu går att ta del av. Listan måste kategoriseras som chill, lovar att nästa blir mer mer up tempo.

Perky Nipples, vol. XI är:

Alicia Keys – Try Sleeping With A Broken Heart
Markus Krunegård – Allt gör mindre ont sen
Biffy Clyro – Many Of Horror
El Perro Del Mar – Change Of Heart
Yeasayer – Madder Red
Oskar Linnros – Ack, Sundbyberg
Marina And The Diamonds – I Am Not a Robot
Death Cab for Cutie – Summer Skin
Fanfarlo – I’m a Pilot
The National – Slow Show

Allt från Ikea är levererat; heldags hopskruvande framför mig. Minst.

I vanlig ordning enligt den generationsindelning jag högst godtycklig och egenhändigt skapat kan inte min generation göra något utan att ha musik på bakgrunden; från kopulation till konvalescens till kondolens.

Sålunda; låtar som man inte behöver lyssna noga på, men som lyfter bakgrundstämningen ett snäpp – all förklarliga skäl inte en purfärsk uppställning.

Njut.

Matchbox Twenty – Long Day

Curtis Mayfield – Move on up

Jimi Hendrix Experience – All Along the Watchtower

Estelle – American Boy

Gorillaz - Clint Eastwood

Various – Everybody Wants to Be a Cat

Journey - Don’t Stop Belevin’

The Teddybears – Get Mama a House

N.W.A. – Express Yourself

Det är underbar fredag och som förutsägbar Uppsala-student är jag bakfull post-Stockholms Nation. Vad hjälper då bättre än tio noggrant utvalda låtar och volym nummer nio i vår fantastiska svit av spellistor?

Marcus något pretentiösa försök till en jazzlista  glöms snabbt bort när jag låter JJ, The Magnetic Fields och The National fyller era högtalare.

Perky Nipples, vol. IX är:

Markus Krunegård – Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
JJ – From Africa To Malaga
Hästpojken – Från där jag ropar
Wilco – I am trying to break your heart
Shout Out Louds – Fall Hard
The Magnetic Fields – I Don’t Really Love You Anymore
The Antlers – Wake
LCD Soundsystem – Losing My Edge
Local Natives – Sun Hands
The National – Karen

Eftersom jag inte är en vanlig människa, utan en sablars läkarstudentspatrask, har jag inte jullov utan pluggar; dagens spellista är skapad med det i åtanke.

Det första ni kommer märka är att den innehåller en hel del jazz. Vid det här laget förväntar jag mig att de mer räddhågsna av er har stängt av browsern och trotsigt vridit upp volymen på er Black Eyed Peas. Till er som är kvar; välkomna. Jazz är soft, men tar lite tid att uppskatta – ungefär som whisky, öl, kaffe, tobak, samlag och allt annat man har lärt sig att längta efter genom åren.

Det andra respektive tredje ni kommer märka är att den innehåller en hel del klassisk musik, samt att ingen sjunger. Samma resonemang som ovan gäller; njut, bara njut.

Trots att i ligger långt ifrån a på tangentbordet förväntar jag mig galet mycket hits idag

Det är dags för min favoritkategori här i bloggen; det är dags för mig att tvinga på er fantastiska låtar. Tänkte försöka göra något något verkligt uppfriskande såhär års, nämligen strunta fullständigt i allt vad jul heter. Den kommer vi få nog av ändå.

Veckans lista innehåller vitt skilt material, alltifrån The Beach Boys, fantastiska The National och en cover av vårt husbands frontfigur Will Sheff till otippade Rick Springfield (som just nu gör ett bejublat inhopp i Showtimes Californication). Lyssna ordentligt nu för det blir läxförhör senare ikväll alternativt lyssna och gläd mig för jag har tentamen.

Perky Nipples, vol. VII är:

The Beach Boys – Heroes And Villains
The National – So Far Around The Bend
Rick Springfield – Jessie’s Girl
Deportees – Tell It To Me Like You Told It To Them
Norah Jones – Light As A Feather
Yeasayer – Tightrope
The xx – Islands
Mumford & Sons – White Blank Page
Monsters Of Folk – Say Please
Will Sheff / Charles Bissell – Ex-Girl Collection

Han önskar att han hade Jessies tjej.

Igår tog jag vaccinet, idag är jag sjuk, sjuk och åter sjuk, fast jag tar mig inte tid för konvalescens. Som uttrycket gör gällande kan man sova när man är död, men som den rebell jag ju har etablerat mig som sover jag mångt och mycket.

Dags för musik. Det finns inget tema idag, bara en känsla av melankoli, letargi och ligga-under-dun-täcke; med ett upplyftande slut.

Finn fyra sexköpare

Kände att det var dags att sätta ned foten och leverera den bästa spellistan hittills nu när Perky Nipples Volumes fyller nummer fem. Vol. V innehåller såväl odödliga låtar från The Smiths som blivande klassiker från Black Lips men också en oväntad cover från vårt husband Okkervil River.

Så, gör spellistan tillgänglig offline, stäng av routern och luta dig tillbaka för lite ostörd kvalitetstid med stor, stor musik.

Brian Wilson gör ett gästspel. Gissa var?

Om man är del av framgångssagan Perky Nipples slutar man inte piska döda hästar i första taget – dags för en till playlist.

Trots uttalade brister i Spotify har jag efter intensivt sökande och frenetiskt nynnande hittat ett, i mitt tycke alldeles utomordentligt, antal låtar som passar in på playlistens tema;

”Låtar som börjar sådär helt okej, kanske lite trist, men som sen lyfter som fan på slutet”

Avnjut.

”Jag har tuggat tuggummi i flera timmar nu, jag är så jävla bit-less!”

Jag åker till New York i helgen. Tänkte posta något som räcker tills jag kommer tillbaka på tisdag. Måste säga att Marcus senaste spellista gjorde mig glatt överraskad: den innehöll inte bara hiphop och husbandet Okkervil River gjorde sitt första framträdande i bloggen. Det senare tänker jag göra till ett återkommande inslag.

Här har ni en lista som håller, så gör som Marcus sa om serier: investera. Klicka här och förundras över fantastisk musik kan vara.

Till sist, Bored to Death är HBO:s nya serie. Missa den inte för guds skull.